Laddar...

Jag har hittat ett internetcafé som man kan surfa gratis på om man sitter på sin egen laptop, vilket jag gör.
Så det är super.

Fast dagen började inte perfekt kan man säga.
Igår på Silja Line färjan upptäckte jag att jag hade glömt laddaren till min videokamera.
Jag blev så himla arg på mig själv, eftersom videokameran var bland det viktigaste jag hade med mig.

När jag anlände till Moskva med tåget från Helsingfors, möttes jag upp av en tjej som jobbade tillsammans med BaS International AB.
Hon visade mig vägen till järnvägsstastionen där Transsibiriska järnvägen låg.
Sedan lämnade jag bagaget vid järnvägen, och började först med att gå till en galleria som låg mittemot stationen.
Hon hjälpte mig att hitta en butik som sålde kameror osv, och vi hittade en som började ladda videokameran.
Då kände jag en sån lättnad ska ni veta!

Nog med det, jag tog tåget till Röda torget.
Tunnelbane systemet i Moskva är hur bra som helst, tågen åker i princip varje min, så man behöver inte stressa.
Men alla gångar osv till de olika stationerna kan man lätt gå vilse i, men man lyckas alltid hitta rätt med lite hjälp på vägen från nån snäll ryss som knappt kan engelska.

Väl på Röda torget gick jag runt och njöt av det underbara vädret, fotade och filmade lite.
Nu var klockan runt 11-12 och jag började bli hungrig, jag hade ju inte ätit nån frukost än.
Jag hittade en trevlig japansk restaurang som jag beställde en Ramen with Chicken med vatten.
Som tur var såg jag att det fanns ett vägguttag precis där jag satt, så jag bestämde mig för att börja ladda min videokamera.
Efter nån minut så hör jag en liten smäll, inte så jätte högt, men man hörde den iaf.
Jag vände mig mot laddaren, och känner den brända lukten.
Fan nu har laddaren gått sönder.

Redan då var jag super trött i hela kroppen, hade ont i axlarna och ville bara vila.
Men min pappa hjälpte mig hitta några adresser till olika Sony butiker, den första låg en bra bit ut.
Jag behövde gå runt 30min för att hitta den, och när man väl kommer in så kan ingen engelska.
Jag visar min videokamera och en bild på modellen på den laddare jag behöver.
De hade inte den.

Då var det bara att gå tillbaka till tunnelbanan och åka till nästa.
Den låg några stationer därifrån, men den kunde jag inte hitta, så efter kanske 30min så åker jag tillbaka till järnvägsstationen.
Jag sätter mig på internetcafét på andra sidan gatan, och börjar surfa lite.
Först fick jag inte igång internetanslutningen, så jag var nära på att lämna cafét, men tillslut funkade det.
Jag surfade inte så länge, utan bestämde mig för att gå tillbaka till butiken där jag köpte laddaren som gick sönder.
Först trodde jag inte att jag skulle få tillbaka pengarna, men det gick hur lätt som helst.
Jag sa bara att den inte funkade och han gav tillbaka pengarna.

Som tur var bestämde jag mig för att gå runt i gallerian och försöka hitta en annan laddare.
Jag gick runt och frågade i ganska många butiker men ingenstans hade de en sådan laddare.
Men den sista butiken som jag nästan inte orkade fråga på, hade den faktiskt.

Så nu sitter jag på internetcafét igen, och laddar videokameran.
Just nu känns det så skönt.

Mitt tåg åker om knappt 3h.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0